Som jag visste att det skulle gå fort även denna gång som med viggo. Så när det väl börja hända grejer så var jag förberedd. Hade packat väskorna flera veckor innan. På morgonen gick slemproppen så då trodde jag att det skulle bli som med viggo att vattenavgången skulle komma strax efteråt men inte det. Så jag utrustade mig för att vattnet skulle gå när som helst. Vi får på middag som planera, man måste ju äta fast man troligen ska ha barn när som helst. R skämtade och sa till sin mamma att vi kommer med viggo i natt. Just då kändes det inte som det skulle komma någon bebis i första taget, kände att det gjorde lite ont men inget mer.
Vi åkte hem efter middagen och jag tänkte jag måste vila ifall att det verkligen skulle hända nå på natten. Försökte vila men det var inte det lättaste började göra ont och jag förstod att det var inte länge kvar nu.
Börja springa på toa hela tiden efter 12 på natten, hade blod i bindan så jag väntade bara på att vattnet skulle gå så vi kunde fara in. Somnade till och från. När jag varit på toa en sista gång så kände jag hur det börja skvätta skynda mig tillbaka till toan och satt där för jag ville inte ha vatten i sängen. Hände ingenting så jag gick och la mig igen, då känner jag hur det blir varmt och jag försöker sakta ta mig ur sängen, säger till R att jag måste ha en handduk och väck viggo.
Jag sätter mig på toan ringer förlossningen och säger jag tror vattnet har gått. Försöker få liv i viggo, ställer alla väskor vid dörren, ta på mig kläderna, klär på viggo, trycker upp hissen. Känner mig nu mer stressad då jag förstår att snart är det verkligen dax, ont gör det. Försöker att inte skrika i bilen för att inte skrämma viggo. Han sitter där och surrar mitt i natten. Vet ej vad kl är men vattnet gick kl 2.15 så den är väl 3 någonting. Släpper av viggos hos svärföräldrarna. När viggo stänger dörren skriker jag rakt ut för så ont gör det. Hör fortfarande rösten av barnmorskan som förlöste mig med viggo, nästa gång kommer det gå ännu fortare. Väl framme vid akuten känns det genast bättre, nu är vi på rätta stället nu kan bebisen komma när den vill. Sätter mig i en rullstol ner under sunderby sjukhus och leta oss till förlossningen. Ringer på klockan barnmorskan kommer ta emot mig och frågar om jag har värkar, JA!
Kunde knappt ligga still i sängen när hon skulle sätta på ctg-kurvan. Hon kände och sa att jag var öppen 9 cm och att jag snart skulle börja krysta. Vilken chock, förstod att jag var öppen mycket men inte så mycket eftersom det gjorde jätte ont i när vi åkte in med bilen till sjukhuset.
Jag vänder mig på sidan och känner att nu är det dax, skriker i lust gas masken att det gör jävligt ont, sen får jag vända på mig på rygg och trycka på allt jag orkar. Efter ca 2 minuter är hon ute. Då är klockan 3.57 ca 45 minuter sedan vi blev inskrivna på förlossningen.Eftersom Molly föddes i vecka 35+5 så får man penicillin i förbyggde syfte får barnet skull.
Gick väldigt fort som jag ville men kanske lite väl fort. Efter själva förlossningen så börja problemen som är nackdelen med att det går för fort, kroppen hinner inte med.
Jag blöder och de vet inte var ifrån en läkare kommer in och börja kolla och det gör ont. Tycker inte om gyn undersökningar men jag har inte något val i det läget. Hittar att det troligen är en repa längre in och livmodern inte börjar dra ihop sig som den ska. Så jag får tabletter för att den ska dra ihop sig.
Efter ett tag kanske 1 timme får jag frossa och känner mig jätte dålig. Ringer på klockan och det kommer in en barnmorska som hämtar filtar och säger att jag kommer få feber sen också. "Jippi"
R bestämmer sig för att fara hem och sova och komma tillbaka med viggo senare. En barnsköterska kommer och R följer henne till 56 med Molly,. Jag blir liggande kvar ett tag på förlossningen salen och nu har jag fått feber, känner mig jätte sjuk så jag ringer på klockan igen och frågar om jag får tabletter men efter som jag redan fått så ska jag vänta några timmar.
Vi bestämmer att jag lika gärna kan ligga på en bb sal och vila. Så de hjälper mig till salen jag ska ligga på. Jag försöker vila i några timmar. Precis när jag börjar känna mig bättre kommer de in med Molly som är hungrig. Senare kommer även R och Viggo och hälsar på en stund.
Vi får ligga på 56 i 5 dagar på grund att Molly är så trött och orkar inte riktigt äta som hon ska. Jag blir förkyld på natten mot fredag så tjejen som har hand om Molly den natten isolerar mig på salen och säger att hon hämtar allt jag behöver. På morgonen kommer en i dag personalen och säger att Molly ska bli utskriven.
Skönt. Molly föddes den 24/4 och vi fick stanna till mitt på dagen den 29/4. Var bra och stanna tills man blev utskriven istället för att stressa hem och försöka få ordning på allt själv.