Funderar

Funderar mycket på hur det ska bli nu. Jag vet att ingenting kommer vara detsamma och jag inte är samma Helena längre vad det betyder och och vad jag menar vet jag inte riktigt men det känns i hjärtat att det inte känns som tidigare. Jag älskar min familj R, viggo, mamma,pappa och Karin så mycket att det går inte beskriva. Om jag var rädd att det skulle hända dem något innan olyckan så är jag det ännu mer nu. Detta som hänt har tagit på mig mycket inombords. Jag vet att alla hanterar kriser olika och jag är lätt påverkad så då blir det som det blir. Ska bli skönt och komma hem igen och träffa viggo och R ,sova i min egen säng och allt det där. Känns hemskt och lämna pappa ensam på sjukhuset även om jag vet att han har folk omkring sig hela tiden. Jag saknar/längtar efter min pappa i vaket tillstånd mer och mer nu och jag vet att han kommer troligen aldrig bli den pappa jag har. Blir ledsen när jag tänker på det. Blev ingen kurator idag, hon var sjuk så då får vi prata med någon på SUS stället.