uppvaknade

Jag har insett nu att jag verkligen inte är som vanligt och att allt som hänt har påverkad mig mycket.
Jag är konstigt, blir lätt irriterad , glömmer saker. Känns nästan som jag inte kan umgås normalt med människor i min närhet. R är den som märker det mest, han antyder på det hela tiden. Jag vet inte riktigt hur jag ska bli mig själv igen och när det kommer att ske. Just nu känns kroppen och själen i ett stort ändå kaos. Kroppen är trött av dålig sömn och själen är inte riktig med mig just nu, funderar men vet inte riktigt på vad egentligen. Drömmer konstiga drömmar igen. Bearbetar allt som har hänt genom drömmarna antar jag. Efter helgens  händelser med pappa känner jag att det blev lite mycket att ta in tror jag. Att han var dålig när han var nedsövd var inte samma sak som att han blev så dåligt i vaket tillstånd. Kan inte än förstå att att han var nedsövd och att han var så dålig som han var då. Är mycket bättre nu men inte är det bra. For direkt till sjukhuset igår eftersom Karin varit där hela natten.Pappa hade inte sovit mycket på natten heller även om han fått sömnmedel, så efter varit där några timmar sa jag till mamma att jag tyckte vi skulle fara för så länge vi är inne hos honom kan han inte slappna av och sova. Så vi for hem och mamma och Karin for dit senare på kvällen. Han hade somnat när vi for och sov ändå tills de kom tillbaka. För det är väl så för alla om man inte vilar tar det längre tid och bli frisk. Idag ska jag och viggo på öppna förskolan med Linda och Anton. Det ska bli kul är flera månader sen vi var där sist. Imorgon ska jag försöka hitta en praktik plats. Fint vår väder ute, uppiggande med sol. Viggo sa ett nytt ord igår "det där" kul när det kommer nya ord, men det kommer mer och mer ord hela tiden mest när han härmar ord vi säger.