onsdag

Känns som tiden bara rusar iväg nu. Inte många dagar kvar till lördag och viggos 2 årsdag. Tänker på att jag varit mamma i 2 år. Vad som hänt under de senaste 2 år med viggo han har utvecklas och lärt sig många saker. Det senaste månaderna har varit väldigt påfrestande för mig. Pappas olycka och nu verkar det som viggo kommit någon slags 2 års trots han testar mig och tjurar som aldrig förr ibland. Mitt tålamod har blivit väldigt kort sedan pappas olycka och jag blir arg för ingenting och viggo tycker det är jätte kul. Han börjar bara busa när jag försöker säga åt honom. Han förstår vad jag säger det vet jag. Får väl stå ut går väl över någongång.
Han är kramgo och vill kramas ofta även med än mig. Han tycker om att mysa i soffan med mig, du vill han kramas och ha närhet. Mysigt. Då känns hans trots långt borta. Att uppfostra ett barn är inte lätt men jag försöker så gott jag kan. Jag vill att viggo ska lära sig och vara snäll mot alla, behandla alla lika och vara den glada kille han är mot alla även när han blir äldre. Får se det som en läran av livet både för mig och viggo.
Jag har i det flesta fall fått lära mig av mina misstag eller på ett väldigt tråkigt och plötsligt sätt.
Men det har gjort mig starkare än jag redan är och jag kan känna mig stolt för vad jag har gjort hittills.
Nästa år fyller jag 30 år det känns långt bort fast ännu nära.