Nu har det gått några dagar sen jag fick det konstaterat för mig att det handlade om ett missfall.
Känslorna jag känner för det som hänt är väldigt olika, att se allt hända är konstigt, känt mig sorgsen, fundersam och lite chockad. Trodde väl att det inte skulle hända oss. Fast jag tror ändå inte var förvånad man kan ju aldrig vara säker att det går hela vägen. Varje graviditet är ett mirakel i sig själv enligt mig. Det är en vetenskap.
Ska ta allt som det kommer och sen får vi väl se när det kommer ett nytt mirakel till oss. Ska inte stressa fram något, det händer när det händer och då kommer vi bli glada och förväntansfulla. Orolig att det ska hända något igen, men det är väl livets gång. Som efter pappas olycka man vet att man inte ska ta saker för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar