Minnen

Jag kommer ibland på mig själv att börja dag drömma om pappas olycka. Bearbetar det väl efter hand. Läste artiklar på nsd.se så kanske därför. Stod i pappers tidning om vad som är sagt för tillfället  gällde olyckan och jag ville skicka en länk till syster men hittade den inte tyvärr. Läste massa artiklar om olyckan istället.
I allafall idag när vi åkte bil med pappa började jag tänka på olyckan och vad som hänt och sagts under tiden han var sjuk och efteråt hur duktig han är nu och hur långt han kommit i rehabilitering. Glömmer nog aldrig det som hände och hur det kändes. Man kan inte förstå det förrän man själv varit med om något liknade trauma.
Jag försöker inte få någon att förstå heller men det känns lättare och berätta om det för någon som kan leva sig in i hur det känns att ha någon nära som är allvarligt sjuk eller har varit sjuk själv. Kanske ta tar tid och bearbeta har "bara" gått ca 8 månader sen olyckan. Pappa kan köra bil, gå ganska bra, leva ett bra liv trots smärta lever ganska som mycket förut fast ändå inte. Är glad att han kan leka och pyssla med Viggo igen. Det betyder mycket för både honom och Viggo. Tycker det är bra att viggo har människor i sin närhet som har funktions nedsättningar och andra handikapp, då får han lära sig att alla är olika fast lika och att det inte gör någon skillnad egentligen.