Idag är det 1 år sen pappas olycka. Jag funderar fast det inte finns så mycket att fundera på. Allt gick bra och vi har massa roliga saker och se framemot. Tror bara känslan av vad som hände lever kvar och kommer säkert göra det resten av mitt liv. Ens liv förändras på ett ögonblick utan förvarning ingenting känns detsamma efter det.
Som att få barn fast på ett tråkigt sätt. Kommer nog känna mig konstig idag och imorgon är som vanligt igen.
Annars så har jag en vild bebis i magen, den sparkar och rör runt i magen, gör ont när den är som vildast. Eftersom viggo var en lugn bebis i magen så har jag inte riktigt vant mig med aktivitet som föregår inom mig.
Roligt att andra kan se och känna det jag känner. Viggo är väldigt medveten om vad om bebisen nu, han pratar mycket om det och håller på magen ibland.
1 kommentar:
Du vet hur jag förklarade när vi var på stan och pratade om denna dag. Tankarna kommer nog alltid att finnas där och minnesbilderna har liksom ätsat sig fast. Men du kommer hantera dem bättre och bättre för varje år. Men glömma kommer du inte göra och jag tror inte man ska försöka glömma det heller för det har liksom blivit en del av livet då det trots allt förändrade livet för så många.
Du vet hur jag förklarade.
Skicka en kommentar