Nu är jag hemma,känns bra men jag vet inte heller hur jag ska känna vill vara nära pappa, mamma och Karin.
För att jag vill kunna ta hand om dem och allt det där samtidigt orkar jag knappt ta hand om mig själv.
Lever som i en dimma och allt går på automatiskt. Är väl kroppen och själen sätt att förvar sig mot allt som hänt antar jag. Känner mig avtrubbad och trög. Pratade med Karin precis hon känner likadant men vi är ju ganska lika också. Är en lättnad att hon har kommit hem. Ska nog försöka sova snart. En stor dag imorgon, operationen där läkarna ska fixa allt som fortfarande är skadat. En stor och komplicerad sak. Jag har hoppet uppe och tron att det ska gå bra.
2 kommentarer:
Nu är du hemma och du har nära och kära som kan och vill hjälpa dig. Det är grymt det som hänt. Ta en dag i taget. Om det är något du kommer lära dig nu, så är det innebörden av ordspråket; "CARPE DIEM". Då kommer du förstå varför jag pratat då mycket om det.
Det får en helt annan betydelse, när man verkligen förstår innebörden.
Du är inte ensam. Du är omgiven av människor som älskar dig och finns där för dig.
KRAM
Hej, Linda har berättat vad som hänt. Vill bara säg att jag tänker på er allihop och att jag hoppas.
Kram från Madde
Skicka en kommentar