styrka

Jag är glad att jag har vänner som är lika mig och förstår mig.Linda var här igår och hälsade på.Med henne kan jag verkligen vara mig själv. Vi har känt varandra så länge att vi har sett varandra i alla möjliga situationen och humör, gått igenom mycket tillsammans både tråkiga och roliga saker.Vi pratade om gamla minnen och det var skönt och tänka på något annat en stund, vi pratade även om styrka och vi är båda starka person med starka personligheter. Så är även min mamma och syster. Så vad händer i framtiden så kommer jag/ vi klara allt. Läkarna opererade pappa i går hela dagen och allt hade gick bra, så nu är det bara och vänta och se hur kroppen återhämtar sig. Har tidigare berättat att mina kompisar skulle bli föräldrar för andra gången, de fick en son i onsdags. Roligt för dem. Vi ska fara och hälsa på i veckan, jag gosa lite bebis känner jag lite glädje i allt kaos.

Omfattningen av pappas skadar är/var dessa: uttänjd pulsåder som de opererade i Umeå, ett lårbens brott,
krossat bäcken, 6 brutna revben, något med bröstkrogen som jag inte minns vad det var, luft i lungorna, sen var det några andra mindre saker som jag inte minns vilka det var. Det allvarligast var pulsåder och bäckenet. För när bäckenet är krossat blöder man mycket och det är farligt i sig. Känns bra att läkarna har lagat allt men än är fara inte över så jag är lättad men känner fortfarande ovissheten. Vill att de ska komma tillbaka till Umeå så jag kan träffa mamma och Karin. Längtar efter syster har inte träffat henne sedan i oktober.

Mår lite dåligt av det går rykten i hela stan och att ingen vet ingenting men ändå pratar dem.
Kanske får man räkna med det men det känns.