Funderar

Jag funderar en del nu, är inte något speciellt utan saker som hänt i mitt liv förut och nu, roliga och tråkiga saker.
Känns som jag inte riktig kan förstå vissa saker och undra varför det blev som det blev. Jag kan inte göra något åt det nu eftersom allt redan hänt. Hade jag gjort samma val nu, hade jag tänkt som jag tänkte då eller?
Det är frågan i vissa saker tror jag faktiskt det men i vissa tror jag inte det. Jag har lärt mig av alla sakerna jag upplevt och varit med om. Jag kan inte påstå att jag följer mina egna råd än idag. Hur äldre jag blivit försöker jag
ändå ändra saker med mig själv och andra, inställning till saker. Fast det är väl som det sägs att man kan inte lära "en gammal hund och sitta"?
Jag vet att jag tjatar om att jag ser livet på ett annat sätt nu än före pappas olycka men jag gör verkligen det. Är en av anledningarna till att jag till slut bestämde mig för att fara till Arjeplog till påsk.
Har sett att vissa börjat bråka öppet på Facebook. Kan inte förstå varför när det finns roligare och viktigare att roa sig med. Jag kan förstå varför de blir arga på grund av bråket men jag kan inte förstå hur de orkar. Det har inget med mig och göra men ändå.Är väl så med mig nu att jag orkar inte lägga energi på sånt längre.
Kan väl helt ärligt säga att jag alltid tyckt om dramatik och annat svammel. Efter alla bråk jag har varit delaktig i, indragen osv så vet jag=). Jag kan inte påstå att jag gjort saker bättre ibland, har löst ganska mycket också när de flesta som känner/ känt mig vet att jag säger vad jag tycker och är inte rädd för konflikter. Är väl inte lika stöddig nu som då. Jag är fortfarande inte rädd för konflikter så börja man diskutera något med mig ska man vara beredd och avsluta det också. R har fått erfara det några gånger.
När Linda en gång sa till sin sambo att jag kunde vara ett riktigt" rivjärn" sa han - hon som är så snäll och tystlåten...haha. Det tyckte jag var ganska roligt han har bara sett det jag visat och inget annat, vi har bara träffas några gånger så det är klart. Linda har känt mig halva mitt liv, hon om någon har fått se och känna på mitt temperament och att jag verkligen kan prata för mig, när hon är nästan likadan så har vi vid några tillfällen haft våra stunder när vi inte varit så glada på varandra. Konstigt nog har vi alltid hittat tillbaka till varandra som jag nämnt några gånger förut.
Det jag vill ha sagt i detta inlägg är nog att var rädd om era nära och kära för en dag kanske de inte finns mer och då är det för sent. Så ta vara på varje tillfälle och stund.